Paddlande cyklister

Vi har cyklat cirka 3200km under den praktiska delen av cykelprojektet.
Är vi professionella cyklister nu?
Nej, men vi tycker om att cykla - vi älskar att cykla.
Att cykla fram är ett underbart sätt att resa, semestra, uppleva och möta livet!
Vi planerar redan för nästa cykeltripp - söderut? Eller kanske österut?
Möjligheter!

En smakbit av resultaten från cykelturen.
Dansken har ökat sin lungkapacitet med nästan 2dl.
Svensken har ökat sin lungkapacitet med - 4dl!!
Konditionen har med andra ord förbättrats mer en än smula. Snarare som en hel kakbit!

Cykla fram...



















...eller paddla fram!

Tack till Kajakkompaniet i Kristineberg, Stockholm!

Vi fick ett fantastiskt dygn på vattnet, i solen, vid lägerelden, i(!) vattnet, på klipphällen och i hängmattan tillsammans med nattens mörker.

Cykelbenen och cykelrumpan fick vila och överkroppen arbetade effektivt.

Ett bra komplement till "cykelfysiken". Nu får vi helkroppsfysiken!

Norge

Syklistenes Landsforening arbetar för att främja cykling i Norge - som ett "effektivt, hälsobingande och milövänligt transportmedel." De har även information till semestercyklaren i form av böcker, kartor, tips, planläggning med mera.

Efter flertalet klickningar, hänvisningar och länkar finner vi planläggningskartan "Sykkelruter i Norge" - innehållande hela 75 cykelturer genom hela landet, tips, transport, övernattning, cykellitteratur och aktuella internetsidor. Var fanns den kartan när vi som mest behövde den? Vi läser vidare och känslan blir plötsligt densamma som den dag vi träffades av en hagelskur.
"Husk - en vellykke sykkelferie starter med planlegging på kartet"
"Kom ihåg - en lyckad cykelsemester startar med planläggning på kartan" - en bra karta...

Vi har många gånger startat med att cykla och ta planläggningen på vägen.

Vi har många gånger haft en mindre bra karta.

Vi har många gånger "varit ute och cyklat".

Vi har många gånger varit förvirrade. Vi har många gånger rullat in i problem, upplevelser och äventyr!

Planering med plats för oplanerad frihet?!

Statens Vegvesen
Statens vegvesen har kommit ut med ett läsvärt dokument om deras nationella cykelstrategi (2010-2019). Med huvudmål att det ska vara attraktivt att cykla för alla.
Därpå följer tre delmål.
Cykeltrafiken ska utgöra minst 8% av alla resor i Norge.
I byar och tätstäder ska cykeltrafiken fördubblas.
80% av barn och ungdomar ska gå eller cykla till och från skolan.

Cykelkartor
Efter många turer in och ut ur Oslos turistinformationer, turistbutiker och stängda dörrar hos cyklistföreningen fick vi tag på två cykelkarta över Oslo, med omnejd.
Vi valde att köpa kartor i skalan 1:335 000, för att finna vägen från Oslo till Trondheim. Det innebar att vi var tvugna att köpa två kartor.
Om våra fickor var fulla av guld och vi hade mer plats i karthållarna skulle vi säkerligen ha valt de mer detaljerade kartorna. Det är roligare att cykla och orientera sig på en bra karta! Nackdelen är att kartorna kostar en del pengar, och för att få med hela sträckan, Oslo-Trondheim, skulle vi ha behövt ca 18 kartor...
I ett samarbete mellan en turistkarta, med matbutiker, sevärdigheter och övernattningsmöjligheter, och de andra två kartorna fick vi dock en god överblick inför och under våra dagar i Norge.
Det vill säga vi har cyklat på "vanliga" kartor! Cykelkartan med markerade cykelleder med mera fann vi först då vi kommit hem...

Skyltning
Skyltningen utmed Norges vägar är, i mångt och mycket, mindre bra. Vi har mött ett par cykelskyltade leder. Den ena tog oss ut i vildmarken, bland rötter, stenar, småstigar och smala passager - vi önskade att vi var en fulldämpad mountainbike utan packning... Den andra, hör och häpna, visade oss vägen mellan Orkanger och Tronheim - och den gjorde det bra! Via fina vägar, cykelvägar, vissa mindre och vissa mer trafikerade bilvägar. Och detta längst med en kustlinje som, med sin utsikt, fick håret att resa sig på armarna trots strålande sol och temperaturer runt 20 sommargrader. Utöver dessa två tillfällen har vi ej cyklat in i eller funnit någon/några skyltade cykelleder under våra dagar genom Norge.

Trygghet
Norge är det land där vi har spenderat flest kilometer på bilvägar. Dessa vägar har haft olika karraktärer. Grusvägarna som likt en bergochdalbana slingrar sig fram bland de högre höjderna har varit en trygg plats att rulla fram. Mindre vägar i dalgångar, via floder och fjordar och med minimal biltrafik har snarare känts som vår väg - vår cykelväg - än en väg vi delar med bilarna. Då vi varit ute på de större vägarna, med mer trafik, har bilisterna visat hänsyn. Trots detta har trygghetskänslan minskat och under vissa etapper, på motorväg, har vi känts oss riktigt små och otrygga. Vi vill skriva att valet är vårt, att vi skulle kunna ha valt att cykla bland höjdmeter och berg istället för att dela motorvägen med lastbilar och husvagnar. Tyvärr hade vi två dagar utan valmöjlighet. De mindre vägarna, som besteg Norges fjäll, var vinteravstängda. Och den vägen som "tog vägen" till Trondheim, var E6:an...

Oftats finns möjligheten att cykla på de mindre vägarna/grusvägar. Dessa vägar står för en större fysisk utmaning men också en större trygghet, känsla och naturupplevelse!! En mycket större naturupplevelse!

Naturupplevelser
Fantastiska Norge!!!!

Och framförallt! Norge har backar och vidunderliga vyer...

Trondheim

Tack till Trondheim Vandrerhjem som gav oss husrum för 2 nätter, rena sängkläder, mjuka handdukar, varma duschar och dubbla frukostbuféer! TACK!

Tvärtom

I Trondheim, Norges historiska huvudstad, fick vi uppleva motsatsen. Tidigare, under cykelprojektets aktiva dagar, har vi flertalet gånger frågat oss Var är skyltningen för cyklisten? I Trondheim förundras vi över den välplacerade och tydliga cykelskyltningen. Istället frågar vi oss Var är cykelvägarna?

Vi rullade in i Trondheim via finfina gång- och cykelvägar. I Trondheim har vi cyklat på trottoarer, bilvägar, enkelriktade gator (det är förbjudet att cykla mot enkelriktat...), gågator och hamnområdets kajer. Känslan från cykeldagarna i Oslos spindelnät av bilvägar, tågspår, kullerstenar och trottoarer smög sig, så smått, tillbaka.

Östersund har också finfina cykelskyltar.

Den största utmaningen hittills?

Cykeläventyrets upplevelseinsamling har nått sitt slut. Och familjen ska resa från Trondheim till Stockholm - med tåg.

Trondheim - Östersund

Med NSB (Noregs Statsbaner), där cykeln får följa med på tåget - läs mer här.

Inga problem! Vi hängde upp cyklarna i samma anda som gentlemannen hänger upp damens röda kappa.

Östersund - Stockholm

Med SJ (Statens Järnvägar), där det inte går att hitta information om cykelns vara eller inte vara på tågen. Det vi kan läsa oss till är att cykeln ska kunna tas med på tåget under sommaren 2010 - läs mer här.

Vi ringde till SJ:s Kundservice för att få mer information. 2 vidarekopplingar och många minuter senare fick vi följande besked.

"Ni får ta med er så mycket handbagage ni själva kan bära. Och ert bagage får ej skada eller smutsa ner övrigt bagage. Det är konduktören på tåget som har sista ordet - om han/hon låter er åka med eller inte. Har ni tur möter ni en vänlig konduktör..."

Vi köpte varsin biljett hos SJ - det fick bära eller brista!

Natten innan "den stora tågresardagen" drömdes det drömmar om tågtakräcken för cyklar, låga och mörka tunnlar och klättring utanpå ett SJ-tåg, i full fart och vindstyrka, för att rädda cyklarna...

Vi kämpade med gröna sopsäckar, tejp, verktyg och god packningsteknik för att uppfylla beskedet från SJ:s Kundtjänst.

Hur det gick?

Pärlan och Bappelibupp, våra två cyklar, fick förarhytten!

De vill säga - vi mötte en vänlig konduktör. En oerhört vänlig och tillmötesgående konduktör. Tack, tack, tusen tack!

Svettig, glad och tacksam.

20 maj

Det är inte svårt när det är lätt!

En HEL dag med...

Klarblå himmel.

Strålande sol.

Vårvärme.

Svag vind.

Hela kroppar.

Hela cyklar.

Har vi skrivit hur lätt det är att cykla?!

En tidig frukost på vår veranda - med en sval, brusande, fors i ryggen, grönt gräs under våra fötter och värmen från morgonsolens strålar i våra kroppar. Vi laddar för en underbar, och lång, sista dag på cykelsadeln i Norge. Vi vill nå Trondheim! Om det så ska till att vi cyklar med pannlampor och reflexvästar efter att solen har gått ner...

Vi nådde Trondheim! Och det innan Vinmonopolet hade stängt sina dörrar - läs innan klockan 18.00.

Dagens cykeletapp startade i Rennebu på riksväg 700. Vi var tidiga, bilisterna sov och vägen var vår, dalgången var vår, solen var vår och det är äntligen vår!

Några mil norr om byn Løkken övergick riksväg 700 till riksväg 701 mot Orkanger och Trondheim. Trafiken blev tyngre och vi blev mindre. Som på beställning fanns där en bro som tog oss över till andra sidan forsen, till en mindre landsväg som, med en orms rörelser, tog oss till Orkanger.

Orkanger - Trondheim

Sista dagen i Norge, har vi för första gången i Norge, cyklat på en skyltad cykelled! Det var tydlig skyltning och med jämna mellanrum fick vi en anvisning om hur många kilometer som återstod till Trondheim, till vår absoluta slutdestination, till den plats var vi inte längre ska kliva i våra vadderade cykelbyxor när vi vaknar om morgonen...

Cykelleden bjöd på varierande underlag och cykelvägar.

Cykelvägar - avskilda från biltrafiken.

Cykelvägar - genom byar.

Cykelvägar - vid sidan av E6:an.

Cykelvägar - vid landsvägar och kustlinjen.

Landsvägar - vid kustlinjen.

Asfaltsvägar - med mindre trafik.

Asfaltsvägar - med mer trafik.

Och fantastiska cykelvägar - in i, och i, Trondheim!

Återigen visade Norge sina underbara vyer. Cykelvägen mötte kustlinjen, som mötte en spegelblank vattenyta - i vilken de snöbeklädda bergstopparna visade. I mötet med dessa vyer blir trötta ben starka ben och energinnivån klättrar upp mot bergstopparna!

Trondheim - och solen står fortfarande högt på himlen!

Norge fenomen

Landet Ingenstans - Dagligen har vi mött cykelvägar som startar 1km innan en by, fortsätter genom byn, och slutar 1km efter byn - i landet Ingenstans!

Trasiga vägar - vissa vägar och sträckor har bjudit på mindre säkert underlag. Stora och mindre hål i vägarna har resulterat i viss irritation. Detta då oron att köra ner med framhjulet i ett större hål har fått oss att se mindre av naturen, kartan och bilarna bakom vänster axel och mer av asfalterade vägar, som är grå...

Cykelled på trafikerad bilväg - vid ett tillfälle, mellan Orkanger och Trondheim, frågade vi oss hur någon kan lägga en cykelled på en sådan smal och trafikerad bilväg. Vi kände oss mindre trygga.

Norge har naturen och de fysiska utmaningarna.

Danmark har säkerheten, tillgängligheten och lättheten.

Sverige är landet lagom - lagom upplevelserik natur, lagom säkert, lagom tillgängligt och lagom utmanande/lätt.

DET KOMMER MERA...

En dag.

Cykelprojektet rullar mot sitt slut. Endast ett par dagar återstår.
Vi tänker tillbaka på de dagar vi har cyklat oss igenom, och inser att samtliga 27 dagar är fastetsade i minnet. Vi minns var dag, 27 cykeldagar och 2 vilodagar, som om de vore igår. Vi minns väderleken, cykelvägarna och bilvägarnas vänlighet, alla de fantastiska människor vi har växlat ord med och vi minns deras namn, födelseort, favoritartist, intressen och livshistorier. Vi minns vilken dag vi först mötte en hagelskur, solens strålar och byar utan matbutiker/stängda matbutiker. Vi minns blommorna vid väggrenen, kyrkornas öppna toaletter, doften av tång och saltvatten och mycket mycket mer.
Det finns ingen "en dag i mängden av dagar" och heller ingen "en dag som alla andra".

19 maj - Inte en dag i mängden av dagar.
På grund av en trasig eker, en by utan en cykelhandlare med rätt ekerlängd och en trasig ställning till en framväska fick dagen en långsam, och oplanerad, start.
Klockan 12.15 satt svensken, dansken och våra två cyklar på ett tåg mellan cykelverkstaden i Dombås och cykelverstaden i Oppdal. 53minuter senare var vi framme i Oppdal, den byn vi skulle ha spenderat hela dagen för att nå...

Vi vill cykla! Inte åka tåg... Men som tur är finns det plats för cykeln på tågen i Norge. Det finns också vänliga konduktörer och versamhetschefer som gärna sponsrar ett Skandinaviskt cykelprojekt... Tack!













I Oppdal fick danskens cykel en timme i verstaden, dansken fick en timme på verkstadsmannens mountainbike, svensken fick visa vägen till smeden och sedan var alla problem lösta.

Med lösningar kommer leenden.


















Likväl som vi (läs människan) behöver energi/mat och hela kroppar behöver också våra cyklar matas/oljas och hållas hela. Med en trasig cykel kommer vi inte långt... Om vi inte tar tåget förstås!

Efter en mindre cykelaktiv förmiddag ägnade vi eftermiddagen åt att plocka kilometer i strålande solsken - iförda minimalt med cykelkläder. Sommaren har äntligen kommit ikapp oss!

Ett par mil på E6:an och sedan rullade vi fram på riksväg 700. I en dalgång som vi inte trodde fanns, mer än i sagornas värld... Fantastiska Norge. Fantastiska sol. Fantastiska värme. Fantastiska dag!

Och så levde de lyckliga,

I alla sina dagar...

Bøygen - Dombås

En cyklist, på fel väg - motorväg och vid fel tidspunkt - rusningstrafik, är liten. Idag har vi återigen varit små cyklister på en smal motorväg...

Dagens cykeletapper

• Bøygen - Kvam via E6
• Kvam - Sjoa via Baksidevegen (på andra sidan fjorden i förhållande till E6:an)
• Sjoa - Otta via E6
• Otta - Sel via en U-sväng, ett cykellyft över ett tågspår med tillhörande staket och Baksidevegen
• Sel - Dovre via E6
• Dovre - Dombås via E6

Mellan Sel och Dovre var naturen vild och magisk. Forsen donade och visade sig från sin starka sida och från klippväggarna föll bäckar och lämnade vattendroppar hängande i luften. Tillsammans med solens strålar skapade vattendropparna en färgkombination som vi kallar regnbågen. Magiskt!

På en mindre väg med mer utrymme för cyklisten - eller på en cykelväg - skulle vi ha trivts som cykelskon på SPD-pedalen. Tyvärr handlade trivseln och fokus mer om att hålla styret i styr, köra långt ut i den lilla väggrenen och att ta oss från plats A till plats B.

Möjligheterna minskar

Som vi ser det, finns det två möjligheter:

1. E6:an mot Trondheim

2. Att inte cykla till Trondheim

Vill vi, och det vill vi(!), till Trondheim är det bara att tuta och trampa!

Det är naturen som bestämmer i Norge.

Fenomenet "Cykelvägar i Norge"

Ca 1 km innan vi kommer in i en by startar en cykel- och gångstig. Den löper vidare genom byn och ytterligare 1 km ut ur byn. Där tar den sedan slut - I landet Ingenstans!

En bra start på väg in i byn...

En god lunch, i solens närvaro, i byn...

Landet Ingenstans på väg ut ur byn...

Vi cyklade in i en återvändsgränd och vi ville inte vända om. Istället lyfte vi upp våra barn/cyklar på axeln och klev förbi ett järnvägsspår, hoppade över ett staket och rullade vidare på en åker.

Dagen avslutades med en 10 km lång uppförsbacke, en varm dusch, potatis och sill, massage och en god natts sömn i det lilla hus vi fick till vårt förfogande. Tack till Domås Gard Camping!

Imorgon skiner solen! Och vi cyklar vidare, uppåt, på E6:an.

Norges nationaldag

Lillehammer - Bøygen

En cykeldag med ett flertal möten.

Först mötte vi en välsmakande hotellfrukost.

Sedan en punktering - vår 4:e punktering...

Och därefter 5000 norska folkdräkter med tillhörande norrman/norska.

Våra möten från cykelsadeln inkluderade bland annat...

En cykelväg som, i sin tur, träffade ett vägarbete - återvändsgränd.

En cykelväg som krockade med ett tåg! - av sjungande och trumpetande norrmänn/norskor.

En cykelväg som blev till en hinderbana av gropar, pölar och höga kanter.

En cykelväg som övergick till motorväg(!) - E6:an.

Vi är små.

För första gången, i Norge, har vi dragit upp axlarna till öronen och känt oss små. Små cyklister på en motorväg med stora lastbilar. Däremot ska norrmännen i sina bilar hyllas för deras visade hänsyn! De saktar in, blinkar ut och passerar i det mötande körfältet. Tack!

Framförallt är vi små i förhållande till den norska naturen. Överallt reser sig berg - gigantiska berg. Vi är ett litet korn, som försiktigt rullar fram genom dalar och tätt på fjordar. Detta medan de övermäktiga bergen hälsar oss välkomna med snöklädda toppar, kylande forsar och enorma raviner.

I dalen, tätt på fjordarna, är backarna mindre, cyklingen går fortare och energiåtgången är mindre. Så fort vi viker undan från fjordar/sjöar blir backarna allt längre och brantare. Det går åt mer energi, men vi kommer närmare naturen och biltrafiken minskar.

Det bästa av allt... Valet är vårt!

Däremot minskar cykelfriheten i takt med att vi trampar norrut.

Antalet vägar blir färre.

Byarna, matbutikerna och chanserna att få ett tak över huvudet blir mindre.

Avstånden blir längre.

Bergen växer, vilket medför att backarna blir vildare, vid sidan om dalgången.

Och vinterstängda vägar blir allt fler...

Lyxfrukost.

Ett morgonmöte, med en punktering.

Våra 5000, rödvita, norska vänner.

Och ett norskt tåg.

Ett överraskande möte.

Men fortfarande - vilka fantastiska naturmöten!