Norge

Syklistenes Landsforening arbetar för att främja cykling i Norge - som ett "effektivt, hälsobingande och milövänligt transportmedel." De har även information till semestercyklaren i form av böcker, kartor, tips, planläggning med mera.

Efter flertalet klickningar, hänvisningar och länkar finner vi planläggningskartan "Sykkelruter i Norge" - innehållande hela 75 cykelturer genom hela landet, tips, transport, övernattning, cykellitteratur och aktuella internetsidor. Var fanns den kartan när vi som mest behövde den? Vi läser vidare och känslan blir plötsligt densamma som den dag vi träffades av en hagelskur.
"Husk - en vellykke sykkelferie starter med planlegging på kartet"
"Kom ihåg - en lyckad cykelsemester startar med planläggning på kartan" - en bra karta...

Vi har många gånger startat med att cykla och ta planläggningen på vägen.

Vi har många gånger haft en mindre bra karta.

Vi har många gånger "varit ute och cyklat".

Vi har många gånger varit förvirrade. Vi har många gånger rullat in i problem, upplevelser och äventyr!

Planering med plats för oplanerad frihet?!

Statens Vegvesen
Statens vegvesen har kommit ut med ett läsvärt dokument om deras nationella cykelstrategi (2010-2019). Med huvudmål att det ska vara attraktivt att cykla för alla.
Därpå följer tre delmål.
Cykeltrafiken ska utgöra minst 8% av alla resor i Norge.
I byar och tätstäder ska cykeltrafiken fördubblas.
80% av barn och ungdomar ska gå eller cykla till och från skolan.

Cykelkartor
Efter många turer in och ut ur Oslos turistinformationer, turistbutiker och stängda dörrar hos cyklistföreningen fick vi tag på två cykelkarta över Oslo, med omnejd.
Vi valde att köpa kartor i skalan 1:335 000, för att finna vägen från Oslo till Trondheim. Det innebar att vi var tvugna att köpa två kartor.
Om våra fickor var fulla av guld och vi hade mer plats i karthållarna skulle vi säkerligen ha valt de mer detaljerade kartorna. Det är roligare att cykla och orientera sig på en bra karta! Nackdelen är att kartorna kostar en del pengar, och för att få med hela sträckan, Oslo-Trondheim, skulle vi ha behövt ca 18 kartor...
I ett samarbete mellan en turistkarta, med matbutiker, sevärdigheter och övernattningsmöjligheter, och de andra två kartorna fick vi dock en god överblick inför och under våra dagar i Norge.
Det vill säga vi har cyklat på "vanliga" kartor! Cykelkartan med markerade cykelleder med mera fann vi först då vi kommit hem...

Skyltning
Skyltningen utmed Norges vägar är, i mångt och mycket, mindre bra. Vi har mött ett par cykelskyltade leder. Den ena tog oss ut i vildmarken, bland rötter, stenar, småstigar och smala passager - vi önskade att vi var en fulldämpad mountainbike utan packning... Den andra, hör och häpna, visade oss vägen mellan Orkanger och Tronheim - och den gjorde det bra! Via fina vägar, cykelvägar, vissa mindre och vissa mer trafikerade bilvägar. Och detta längst med en kustlinje som, med sin utsikt, fick håret att resa sig på armarna trots strålande sol och temperaturer runt 20 sommargrader. Utöver dessa två tillfällen har vi ej cyklat in i eller funnit någon/några skyltade cykelleder under våra dagar genom Norge.

Trygghet
Norge är det land där vi har spenderat flest kilometer på bilvägar. Dessa vägar har haft olika karraktärer. Grusvägarna som likt en bergochdalbana slingrar sig fram bland de högre höjderna har varit en trygg plats att rulla fram. Mindre vägar i dalgångar, via floder och fjordar och med minimal biltrafik har snarare känts som vår väg - vår cykelväg - än en väg vi delar med bilarna. Då vi varit ute på de större vägarna, med mer trafik, har bilisterna visat hänsyn. Trots detta har trygghetskänslan minskat och under vissa etapper, på motorväg, har vi känts oss riktigt små och otrygga. Vi vill skriva att valet är vårt, att vi skulle kunna ha valt att cykla bland höjdmeter och berg istället för att dela motorvägen med lastbilar och husvagnar. Tyvärr hade vi två dagar utan valmöjlighet. De mindre vägarna, som besteg Norges fjäll, var vinteravstängda. Och den vägen som "tog vägen" till Trondheim, var E6:an...

Oftats finns möjligheten att cykla på de mindre vägarna/grusvägar. Dessa vägar står för en större fysisk utmaning men också en större trygghet, känsla och naturupplevelse!! En mycket större naturupplevelse!

Naturupplevelser
Fantastiska Norge!!!!

Och framförallt! Norge har backar och vidunderliga vyer...

Trondheim

Tack till Trondheim Vandrerhjem som gav oss husrum för 2 nätter, rena sängkläder, mjuka handdukar, varma duschar och dubbla frukostbuféer! TACK!

Tvärtom

I Trondheim, Norges historiska huvudstad, fick vi uppleva motsatsen. Tidigare, under cykelprojektets aktiva dagar, har vi flertalet gånger frågat oss Var är skyltningen för cyklisten? I Trondheim förundras vi över den välplacerade och tydliga cykelskyltningen. Istället frågar vi oss Var är cykelvägarna?

Vi rullade in i Trondheim via finfina gång- och cykelvägar. I Trondheim har vi cyklat på trottoarer, bilvägar, enkelriktade gator (det är förbjudet att cykla mot enkelriktat...), gågator och hamnområdets kajer. Känslan från cykeldagarna i Oslos spindelnät av bilvägar, tågspår, kullerstenar och trottoarer smög sig, så smått, tillbaka.

Östersund har också finfina cykelskyltar.

Den största utmaningen hittills?

Cykeläventyrets upplevelseinsamling har nått sitt slut. Och familjen ska resa från Trondheim till Stockholm - med tåg.

Trondheim - Östersund

Med NSB (Noregs Statsbaner), där cykeln får följa med på tåget - läs mer här.

Inga problem! Vi hängde upp cyklarna i samma anda som gentlemannen hänger upp damens röda kappa.

Östersund - Stockholm

Med SJ (Statens Järnvägar), där det inte går att hitta information om cykelns vara eller inte vara på tågen. Det vi kan läsa oss till är att cykeln ska kunna tas med på tåget under sommaren 2010 - läs mer här.

Vi ringde till SJ:s Kundservice för att få mer information. 2 vidarekopplingar och många minuter senare fick vi följande besked.

"Ni får ta med er så mycket handbagage ni själva kan bära. Och ert bagage får ej skada eller smutsa ner övrigt bagage. Det är konduktören på tåget som har sista ordet - om han/hon låter er åka med eller inte. Har ni tur möter ni en vänlig konduktör..."

Vi köpte varsin biljett hos SJ - det fick bära eller brista!

Natten innan "den stora tågresardagen" drömdes det drömmar om tågtakräcken för cyklar, låga och mörka tunnlar och klättring utanpå ett SJ-tåg, i full fart och vindstyrka, för att rädda cyklarna...

Vi kämpade med gröna sopsäckar, tejp, verktyg och god packningsteknik för att uppfylla beskedet från SJ:s Kundtjänst.

Hur det gick?

Pärlan och Bappelibupp, våra två cyklar, fick förarhytten!

De vill säga - vi mötte en vänlig konduktör. En oerhört vänlig och tillmötesgående konduktör. Tack, tack, tusen tack!

Svettig, glad och tacksam.

20 maj

Det är inte svårt när det är lätt!

En HEL dag med...

Klarblå himmel.

Strålande sol.

Vårvärme.

Svag vind.

Hela kroppar.

Hela cyklar.

Har vi skrivit hur lätt det är att cykla?!

En tidig frukost på vår veranda - med en sval, brusande, fors i ryggen, grönt gräs under våra fötter och värmen från morgonsolens strålar i våra kroppar. Vi laddar för en underbar, och lång, sista dag på cykelsadeln i Norge. Vi vill nå Trondheim! Om det så ska till att vi cyklar med pannlampor och reflexvästar efter att solen har gått ner...

Vi nådde Trondheim! Och det innan Vinmonopolet hade stängt sina dörrar - läs innan klockan 18.00.

Dagens cykeletapp startade i Rennebu på riksväg 700. Vi var tidiga, bilisterna sov och vägen var vår, dalgången var vår, solen var vår och det är äntligen vår!

Några mil norr om byn Løkken övergick riksväg 700 till riksväg 701 mot Orkanger och Trondheim. Trafiken blev tyngre och vi blev mindre. Som på beställning fanns där en bro som tog oss över till andra sidan forsen, till en mindre landsväg som, med en orms rörelser, tog oss till Orkanger.

Orkanger - Trondheim

Sista dagen i Norge, har vi för första gången i Norge, cyklat på en skyltad cykelled! Det var tydlig skyltning och med jämna mellanrum fick vi en anvisning om hur många kilometer som återstod till Trondheim, till vår absoluta slutdestination, till den plats var vi inte längre ska kliva i våra vadderade cykelbyxor när vi vaknar om morgonen...

Cykelleden bjöd på varierande underlag och cykelvägar.

Cykelvägar - avskilda från biltrafiken.

Cykelvägar - genom byar.

Cykelvägar - vid sidan av E6:an.

Cykelvägar - vid landsvägar och kustlinjen.

Landsvägar - vid kustlinjen.

Asfaltsvägar - med mindre trafik.

Asfaltsvägar - med mer trafik.

Och fantastiska cykelvägar - in i, och i, Trondheim!

Återigen visade Norge sina underbara vyer. Cykelvägen mötte kustlinjen, som mötte en spegelblank vattenyta - i vilken de snöbeklädda bergstopparna visade. I mötet med dessa vyer blir trötta ben starka ben och energinnivån klättrar upp mot bergstopparna!

Trondheim - och solen står fortfarande högt på himlen!

Norge fenomen

Landet Ingenstans - Dagligen har vi mött cykelvägar som startar 1km innan en by, fortsätter genom byn, och slutar 1km efter byn - i landet Ingenstans!

Trasiga vägar - vissa vägar och sträckor har bjudit på mindre säkert underlag. Stora och mindre hål i vägarna har resulterat i viss irritation. Detta då oron att köra ner med framhjulet i ett större hål har fått oss att se mindre av naturen, kartan och bilarna bakom vänster axel och mer av asfalterade vägar, som är grå...

Cykelled på trafikerad bilväg - vid ett tillfälle, mellan Orkanger och Trondheim, frågade vi oss hur någon kan lägga en cykelled på en sådan smal och trafikerad bilväg. Vi kände oss mindre trygga.

Norge har naturen och de fysiska utmaningarna.

Danmark har säkerheten, tillgängligheten och lättheten.

Sverige är landet lagom - lagom upplevelserik natur, lagom säkert, lagom tillgängligt och lagom utmanande/lätt.

DET KOMMER MERA...

En dag.

Cykelprojektet rullar mot sitt slut. Endast ett par dagar återstår.
Vi tänker tillbaka på de dagar vi har cyklat oss igenom, och inser att samtliga 27 dagar är fastetsade i minnet. Vi minns var dag, 27 cykeldagar och 2 vilodagar, som om de vore igår. Vi minns väderleken, cykelvägarna och bilvägarnas vänlighet, alla de fantastiska människor vi har växlat ord med och vi minns deras namn, födelseort, favoritartist, intressen och livshistorier. Vi minns vilken dag vi först mötte en hagelskur, solens strålar och byar utan matbutiker/stängda matbutiker. Vi minns blommorna vid väggrenen, kyrkornas öppna toaletter, doften av tång och saltvatten och mycket mycket mer.
Det finns ingen "en dag i mängden av dagar" och heller ingen "en dag som alla andra".

19 maj - Inte en dag i mängden av dagar.
På grund av en trasig eker, en by utan en cykelhandlare med rätt ekerlängd och en trasig ställning till en framväska fick dagen en långsam, och oplanerad, start.
Klockan 12.15 satt svensken, dansken och våra två cyklar på ett tåg mellan cykelverkstaden i Dombås och cykelverstaden i Oppdal. 53minuter senare var vi framme i Oppdal, den byn vi skulle ha spenderat hela dagen för att nå...

Vi vill cykla! Inte åka tåg... Men som tur är finns det plats för cykeln på tågen i Norge. Det finns också vänliga konduktörer och versamhetschefer som gärna sponsrar ett Skandinaviskt cykelprojekt... Tack!













I Oppdal fick danskens cykel en timme i verstaden, dansken fick en timme på verkstadsmannens mountainbike, svensken fick visa vägen till smeden och sedan var alla problem lösta.

Med lösningar kommer leenden.


















Likväl som vi (läs människan) behöver energi/mat och hela kroppar behöver också våra cyklar matas/oljas och hållas hela. Med en trasig cykel kommer vi inte långt... Om vi inte tar tåget förstås!

Efter en mindre cykelaktiv förmiddag ägnade vi eftermiddagen åt att plocka kilometer i strålande solsken - iförda minimalt med cykelkläder. Sommaren har äntligen kommit ikapp oss!

Ett par mil på E6:an och sedan rullade vi fram på riksväg 700. I en dalgång som vi inte trodde fanns, mer än i sagornas värld... Fantastiska Norge. Fantastiska sol. Fantastiska värme. Fantastiska dag!

Och så levde de lyckliga,

I alla sina dagar...

Bøygen - Dombås

En cyklist, på fel väg - motorväg och vid fel tidspunkt - rusningstrafik, är liten. Idag har vi återigen varit små cyklister på en smal motorväg...

Dagens cykeletapper

• Bøygen - Kvam via E6
• Kvam - Sjoa via Baksidevegen (på andra sidan fjorden i förhållande till E6:an)
• Sjoa - Otta via E6
• Otta - Sel via en U-sväng, ett cykellyft över ett tågspår med tillhörande staket och Baksidevegen
• Sel - Dovre via E6
• Dovre - Dombås via E6

Mellan Sel och Dovre var naturen vild och magisk. Forsen donade och visade sig från sin starka sida och från klippväggarna föll bäckar och lämnade vattendroppar hängande i luften. Tillsammans med solens strålar skapade vattendropparna en färgkombination som vi kallar regnbågen. Magiskt!

På en mindre väg med mer utrymme för cyklisten - eller på en cykelväg - skulle vi ha trivts som cykelskon på SPD-pedalen. Tyvärr handlade trivseln och fokus mer om att hålla styret i styr, köra långt ut i den lilla väggrenen och att ta oss från plats A till plats B.

Möjligheterna minskar

Som vi ser det, finns det två möjligheter:

1. E6:an mot Trondheim

2. Att inte cykla till Trondheim

Vill vi, och det vill vi(!), till Trondheim är det bara att tuta och trampa!

Det är naturen som bestämmer i Norge.

Fenomenet "Cykelvägar i Norge"

Ca 1 km innan vi kommer in i en by startar en cykel- och gångstig. Den löper vidare genom byn och ytterligare 1 km ut ur byn. Där tar den sedan slut - I landet Ingenstans!

En bra start på väg in i byn...

En god lunch, i solens närvaro, i byn...

Landet Ingenstans på väg ut ur byn...

Vi cyklade in i en återvändsgränd och vi ville inte vända om. Istället lyfte vi upp våra barn/cyklar på axeln och klev förbi ett järnvägsspår, hoppade över ett staket och rullade vidare på en åker.

Dagen avslutades med en 10 km lång uppförsbacke, en varm dusch, potatis och sill, massage och en god natts sömn i det lilla hus vi fick till vårt förfogande. Tack till Domås Gard Camping!

Imorgon skiner solen! Och vi cyklar vidare, uppåt, på E6:an.

Norges nationaldag

Lillehammer - Bøygen

En cykeldag med ett flertal möten.

Först mötte vi en välsmakande hotellfrukost.

Sedan en punktering - vår 4:e punktering...

Och därefter 5000 norska folkdräkter med tillhörande norrman/norska.

Våra möten från cykelsadeln inkluderade bland annat...

En cykelväg som, i sin tur, träffade ett vägarbete - återvändsgränd.

En cykelväg som krockade med ett tåg! - av sjungande och trumpetande norrmänn/norskor.

En cykelväg som blev till en hinderbana av gropar, pölar och höga kanter.

En cykelväg som övergick till motorväg(!) - E6:an.

Vi är små.

För första gången, i Norge, har vi dragit upp axlarna till öronen och känt oss små. Små cyklister på en motorväg med stora lastbilar. Däremot ska norrmännen i sina bilar hyllas för deras visade hänsyn! De saktar in, blinkar ut och passerar i det mötande körfältet. Tack!

Framförallt är vi små i förhållande till den norska naturen. Överallt reser sig berg - gigantiska berg. Vi är ett litet korn, som försiktigt rullar fram genom dalar och tätt på fjordar. Detta medan de övermäktiga bergen hälsar oss välkomna med snöklädda toppar, kylande forsar och enorma raviner.

I dalen, tätt på fjordarna, är backarna mindre, cyklingen går fortare och energiåtgången är mindre. Så fort vi viker undan från fjordar/sjöar blir backarna allt längre och brantare. Det går åt mer energi, men vi kommer närmare naturen och biltrafiken minskar.

Det bästa av allt... Valet är vårt!

Däremot minskar cykelfriheten i takt med att vi trampar norrut.

Antalet vägar blir färre.

Byarna, matbutikerna och chanserna att få ett tak över huvudet blir mindre.

Avstånden blir längre.

Bergen växer, vilket medför att backarna blir vildare, vid sidan om dalgången.

Och vinterstängda vägar blir allt fler...

Lyxfrukost.

Ett morgonmöte, med en punktering.

Våra 5000, rödvita, norska vänner.

Och ett norskt tåg.

Ett överraskande möte.

Men fortfarande - vilka fantastiska naturmöten!

Gjøvik - Lillehammer

Efter två långa cykeldagar i Norge var dagsplanen att rulla från Gjøvik till Lillehammer. En sträcka på ca 55 cykelkilometer. (Kilometersträckan för cyklisten blir ofta ca 15% längre än den för bilar, minst. Därav ordet cykelkilometer.) Det vill säga en kortare och lättare cykeldag för att samla energi och leka turist i Lillehammer. Lättare sagt än gjort...

Vi startade med att trampa oss norrut ur Gjøvik - dvs. en uppförsbacke på 7-8km. Så kom regnet! Vi hade blivit lovade mulet väder och regnbyar med en nederbörd på 2,4mm - De måste ha menat 2,4cm! Och vi måste ha cyklat med en regnby som trogen följeslagare. Vi blev varma, och våta!

Därefter väntade en nedförsbacke som hette duga - ner och in i den lilla byn Eina. Utförsåkningen innebar tårar i ögonen.

Tårar på grund av fartvinden.

Tårar på grund av vår vän regnet.

Tårar för att trötta ben fick vila.

Tårar på grund av ett otroligt vackert Norge!

Vi skakar på huvudet och får inte fram några ord. Istället använder vi oss många gånger av uttryck som "Ahhh...!" "Wohoo!" Åhhååå." "Oh!"

I Eina fann vi en cykelskylt, med tillhörande cykelled, som tacksamt visade oss vägen till Lillehammer. Via cykelvägar, vid sidan av motorväg, på små grusvägar och över mindre asfalterade landsvägar. Och via en del backar - Så klart! Vi är i Norge!

Framme - vi är i Lillehammer.

Återigen svävade vi på moln (läs cyklade i risgrynsgröt).

Imorgon är det suttone mai (17/5) - Norges nationaldag

Vi hoppar för vackert väder!

Norge sätter färg på tillvaron...

KOM IHÅG

Norge har fantastisk natur.

Norges natur ger cyklisten starka ben.

Norge har långvariga regnbyar.

Norges regn är blött regn!!

Och ett tack...

TACK!

Till vandrarhemmet i Gjøvik som erbjöd två våta cyklister en varm dusch, tak över huvudet, ett kök och nybäddade sängar. Det betydde mer än mycket.

Gran - Gjøvik

Vilken natur!

Vilka backar!

Vilket väder!

Och en känsla av trygghet.

Natur

Naturen i Norge är som... Naturen i Norge. Gårdagen och dagen har bjudit på ett smörgåsbord av fantastiska naturupplevelser! Mörka skogar, djupa dalar, öppna landskap, skidbackar, höga utsiktsplatser, forsar (där laxen närsomhelst hoppar) och vyer - vidunderliga vyer.

Backar

Vi och tältet var placerat 200 meter över havet. 7 kilometer senare skulle vi befinna oss 757 meter över havet. Det är lika med en lång uppförsbacke.

Väder

Gårdagens sommarvärme byttes ut mot - regn, snö och en bilförare som berättade att Vägen är blockerad av snö. Det går inte att komma förbi. Om ni inte vill dra och bära era cyklar över snön, i 3 kilometer!

Plötsligt cyklade vi bland molnen...!

En känsla av trygghet

Idag har vi cyklat på, nästintill, bilfria grusvägar. Vi har cyklat på cyklevägar - genom byar och utmed större trafikerade vägar. Och då vi har delat vägbana med bilar känns det som att de motordrivna fordonen har givit oss företräde. De saktar in, kör ut från vägkanten och tar hänsyn till den förhållandevis lilla cyklisten. Vi tror att den norska bilföraren är van att möta cyklister på vägarna, för det har vi gjort. Det finns många cyklande norrmän.

Kontraster.

Vilse - Inte vilse

Plattlandet Danmark - Backlandet Norge

En bra karta - En mindre bra karta

Backe upp - Backe ner

Vi hittade ut ur Oslo med hjälp av den trevliga norrmannen och en grön rekreationsstig. Vi följde stigen - som följde forsen - som gav oss en resa innehållande ett par trappor, några U-svängar, små backar och natur som gjord för rekreation - Vackert!

Men var är skyltningen - vår hjälp att finna vägen?

Här är skyltningen! Som leder oss till...

... vår cykelväg! Vi missade att cykeln på skylten var en heldämpad mountainbike.

Vi följde stigen, som blev till en grusväg med uppförsbackar - då menar vi riktiga norska uppförsbackar! Vi följde grusvägen som blev till en återvändsgränd - då menar vi en återvändgränd som ligger i hallen hemma hos Skogsmulle.

Men ut ur skogen kom vi tillslut. Efter att ha träffat två gigantiska svarta hundar med efterföljande husse, en cyklande norrman och därefter (samma!) cyklande norrman ett par timmar senare. Han gav oss orden -Då ska ni vända och cykla tillbaka...

Här är inte skyltningen.

Förmiddagen bjöd på höjdmeter - och så upp igen, och så upp igen! Och konversationer som - Ska vi vända nu eller se vad som kommer efter nästa uppförsbacke?

Men. Efter uppförsbacke kommer nedförsbacke!!

Efter regn kommer solsken. Och plötsligt var sommaren här.

Vi tankade våra kroppar med lunch och en eftermiddagslur och cyklade vidare - på rätt väg! Det vill säga en större asfaltsväg som var svår att missa. Nu plockade vi kilometer som dansken plockade svenskt lösviktsgodis...!

Skyltning för cyklisten - dök upp igen!

Skyltningen för cyklisten - försvann igen...

Vilse - igen.

Men tack vare en pratglad norrman med diabetes och huvudet på skaft - han plockade fram en detaljerad vägbeskrivning, med vägnummer och bynamn, anpassad för cyklister, från Oslo till Trondheim, ur huvudet! - fick vi en cykelkarta över området och ett pekfinger där vi befann oss.

Det är viktigt med en bra karta.

Det är viktigt med energi i styrväskan.

Det är viktigt med pratglada norrmän.

Norge har grusvägar och skogsvägar. På vissa platser och i vissa byar har de också cykelvägar. Och överallt har de backar!!

Oslo - dag 2

Sykkelkart Oslo

- är cykelkartan, över Oslo, vi lyckades få tag i efter många turer på turistinformationer och cykelförbund.

Sykkelkart Oslo

• Hälsar cyklisten välkommen till Norge.
• Beskriver hur ett cykelfält ser ut.
• Berättar hur cyklisten ska köra genom en rondell och i en 4-vägskorsning.
• Förklarar vem som visar hänsyn till vem på en gång- och cykelstig, och på en gågata/trottoar.
• Uppmärksammar att cyklister är svåra att se i mörker.
• Uppmuntrar cyklisten att använda cykelhjälm.
• Visar 13 skyltar som cyklisten bör kunna.
• Ställer ett antal krav på cyklisten och till cykelns utformning.
• Förklarar kartans tecken.
• Beskriver de olika sykkelruternes grundtanke - ett exempel är att cykelturerna genom grönområden (grönmarkerade) inte är påtänkta som den snabbaste vägen mellan punkt A och punkt B, utan snarare till turcykling för rekreation och för den trygghetssökande cyklisten.

Vi tycker om Sykkelkart Oslo, med en viss saknad av höjdkurvor och bilder av större byggnader. De flesta cyklelvägar/cykelstigar i Oslo, ligger runt Oslo. De anlagda cykelruterna har namn som Ring-1, Ring-2 och Ring-3. Därav uppmaningen:

Vill Ni cykla genom Oslo, cykla runt Oslo!

Runt Oslo, och på de gröna rekreationsstigarna, är tryggheten stor, biltrafiken avskild från cykel- och gångtrafik och sinnena möter en hel del välsmakande upplevelser. Tyvärr upplever vi inte cyklingen i innerstaden på samma vis. Vi lyssnar till den trevliga norrmannen, som var dag (året runt!) cyklar till arbetet. Med ett leende på läpparna säger han - Oslo är en fruktansvärd cykelstad - tågspår, hål i gatorna, kullersten, bilar, bussar, gående och var är vi cyklister? Mina barn får inte cykla inne i Oslo. Men det har blivit bättre än det var för 7 år sedan. Då var det katastrof. - och han avslutar med att skratta hjärtligt.

Men även fläckar har sin sol....(?)

Idag smakade vi på Oslos gröna turer, ringar och inte minst - vi smakade på Holmenkollen!! Det finns smultronställen i Oslo!

Gott för ögat.

Gott för örat.

Gott för kroppen.

Gott för människan.

Gott, gott, gott!

Det är en obeskrivlig känsla att starta dagen på havsnivå, cykla 9km och 371 höjdmeter, vända sig om och ha en utsikt som täcker hela Oslo och Oslofjorden. Och detta med den ståtliga Holmenkollen som ett enormt ryggstöd.

Obeskrivligt! Det ska kännas och upplevas!

Oslo - dag 1

Att cykla i Oslo är intressant.

Att få tag på information om cykling i Oslo och Norge är intressant.

Från centralstationen till Turistinformationen i Oslo var det ca 50meter och välskyltat. På turistinformationen möttes vi av Nej, vi har inga cykalkartor. Nej, vi har ingen information om övriga Norge. Nej, vi kan bara ge er en översigt över Oslo. Vilket härligt morgohumör de verkar ha i Norge.

Vi hittade till Den Norske Turistforening. Nej, vi har bara information om vandring i Norge, inte cykling.

Vi blev skickade till Syklistenes Landsforening. Stängt på onsdagar. Och stängt torsdag den 13 maj p.g.a. helgdag.

Efter 4-5 vändor på Oslos samtliga turistinformationer, koncentrationskrävande cykling på Oslos gator, en tillmötesgående norsk man, sjuksköterskor med plakat som säger Välj cykeln framför bilen och en stor kopp varmt kaffe hade vi till slut fått tag på en cykelkarta över Oslo, två kartor (för lastbilschaufförer!) över norska vägar och branta stigningar/nedstigningar och lite smått och gått.

I Stockholm cyklade vi på försvinnande cykelvägar.

I København cyklade vi på cykelvägar.

I Oslo cyklar vi på bilvägar, på tågräls, på gågator och på trottoarer!

När tågen kommer får cyklisten använda trottoaren.

Som cyklist får du cykla på gågator.

Cyklisten ska visa hänsyn för gående och får ej använda sig av ringklocka - då det kan störa och skrämma fotgängarna...

Ska man cykla genom Oslo, så ska man cykla runt Oslo!

Vi hittade ett par fina cykelvägar och cykelstråk, i grönska och längst vattenlinjen i Oslo. Dessa ligger i utkanten av Oslo. För att cykla genom Oslo krävs koncentration, anpassning och kreativitet.

Cykelvägen längst vattnet heter E18. Där cykliade vi med vattnet som granne till höger och E18 som granne till vänster. Cykelsäkerhet - stor. Naturupplevelse - stor till höger och mindre till vänster.

Vi upplever att cyklisten inte har någon plats i Oslo. Utan som cyklist får vi cykla där vi får plats - bilväg, spårväg, gågata och/eller trottoar.

Mot Norge.

Att ta sig till Norge visade sig bli ett gigantiskt pussel.

Men först en frostig förmiddag.

Dagens första överraskning.

Med sol kommer... kyla!?

När vi kröp ut ur vårt varma ide/tält möttes vi av ett frostigt Danmark.

Dagens plan var att cykla 50km till byn Randers, ta tåg till Fredrikshavn och sova som små barn på nattfärjan till Oslo. Tänk att få ligga i en säng, med en kudde, i ett eget rum, i tolv timmar(!) medans det är färjans motorer som transporterar oss till Oslo... Vilken dröm.

Cykla 50km till Randers - inga problem! Solsken, återigen ett platt Danmark och Regionalrute 5 gjorde att vi knappt hann borsta tänderna innan vi var på väg in i Randers.

Dagens andra överraskning.

På ett café i Randers, tillsammans med mat och internet, insåg vi att den färjeavgång vi hade planerat att ta inte fanns...! Det fanns inte någon färjeavgång alls, tisdagen den 11 maj - mellan Fredrikshavn och Oslo. Mystiskt. Spännande. Dags för problemlösning.

Det gigantiska pusslet.

Det var inte många pusselbitar. Det var snarare så att det saknades en pusselbit eller två. Till exempel en färja mellan Fredrikshavn och Oslo...

Men vi är bra på att pussla. Och efter att ha slitit vårt hår, i ett par timmars tid, så var pusslet lagt!

1. Tåg mellan Randers och Hirtshals (kl 19.20-21.30)

2. Färja mellan Hirtshals och Larvik (kl 22.15-02.00)

3. Nattcykling mellan färjehamnen och tågstationen i Larvik (kl 02.00-03.00)

4. Tåg mellan Larvik och Oslo (kl 04.23-06.30)

I Danmark och i Norge får man nämligen ta cykeln med på tåget. Vad säger ni om det Sverige!?

Det var helt klart ett äventyr att komma som cyklist till en färja.

Är vi fotgängare?

Är vi en personbil?

Är vi en lastbil?

Det visade sig att vi var två lastbilar, och fordonsbiljetten skulle placeras synligt i framrutan på ditt fordon.

En sovande klädhög på färjan till Larvik.

Lastbilarna var de första som fick köra av färjan i Larvik.

I väntan på att natten skulle bli till gryning.

I väntan på att tåget mot Oslo skulle stanna och plocka upp oss.

Tänk vad mycket vi missar medan vi sover om natten...!

Sov gott! Vi ska ut och cykla Oslo!