Tived.
Den lilla byn - med stort hjärta.
"Jag vill att ni ska minnas Tived. Som någonting mer än en by ni bara passerar...!"
Vi väcktes av solens strålar, träffades av en hagelskur och cyklade resterande mil i spöregn.
Med musik i öronen, mindre energi i kropparna och en sista kilometer på ren vilja stapplade vi in på en liten lanthandeln i Tived.
Den stora damen med stort hjärta (som är mor till mannen som äger handeln, vars far röker, torkar och ansvarar för det kött som finns till försäljning i butiken - nu också i Hötorgshallen, i Stockholm!) ser till att vi hamnar "en trappa upp".
"En trappa upp" - kaffe, fikabröd, stolar och värme.
Precis det vi behövde!
En enkel fråga till "köttmannens" fru (som också är arbetande i lanthandeln):
Vet du om det finns någon plats i närheten, där det finns möjlighet att övernatta?
Efter två mobilsamtal och lite småtuggande på rökt fläskfilé, prinskorv och nyskivad skinka satt vi i en flakbil (med cyklar och packning där bak) och lyssnade på fantastiska historier, berättade av vår privata chaufför Helge - Sveriges skitigaste man.
(Helge presenterade sig genom att böja sig framåt och visa oss sin smutsiga bakdel - Så förstår ni hur mitt arbete är..!)
Bilen, cykeln och cyklisten.
Helge (som håller på Djurgården eftersom namnet innehåller orden djur och gård, och vars favoritartist är Elvis - han har också en vän som är Elvisimitatör) körde oss mot och till Tivedstorpet (som tidigare har hetat Hinrikstorp efter en finsk man som en gång varit bosatt där).
En bilresa och tjugosjutton historier senare hade vi lastat av oss och cyklarna från bilen, hälsat på de nykläckta kycklingarna, plockat ägg i hönshuset och blivit inkvarterade i Ottostugan - vårt hem för natten.
Små små pippifåglar.
Vårt hem - Ottostugan.
I Tived dricker vi Tiveds öl.
Vi kommer att minnas Tived - som någonting större, någonting mer än bara en by vi passerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar