torsdag 20 maj 2010

En dag.

Cykelprojektet rullar mot sitt slut. Endast ett par dagar återstår.
Vi tänker tillbaka på de dagar vi har cyklat oss igenom, och inser att samtliga 27 dagar är fastetsade i minnet. Vi minns var dag, 27 cykeldagar och 2 vilodagar, som om de vore igår. Vi minns väderleken, cykelvägarna och bilvägarnas vänlighet, alla de fantastiska människor vi har växlat ord med och vi minns deras namn, födelseort, favoritartist, intressen och livshistorier. Vi minns vilken dag vi först mötte en hagelskur, solens strålar och byar utan matbutiker/stängda matbutiker. Vi minns blommorna vid väggrenen, kyrkornas öppna toaletter, doften av tång och saltvatten och mycket mycket mer.
Det finns ingen "en dag i mängden av dagar" och heller ingen "en dag som alla andra".

19 maj - Inte en dag i mängden av dagar.
På grund av en trasig eker, en by utan en cykelhandlare med rätt ekerlängd och en trasig ställning till en framväska fick dagen en långsam, och oplanerad, start.
Klockan 12.15 satt svensken, dansken och våra två cyklar på ett tåg mellan cykelverkstaden i Dombås och cykelverstaden i Oppdal. 53minuter senare var vi framme i Oppdal, den byn vi skulle ha spenderat hela dagen för att nå...

Vi vill cykla! Inte åka tåg... Men som tur är finns det plats för cykeln på tågen i Norge. Det finns också vänliga konduktörer och versamhetschefer som gärna sponsrar ett Skandinaviskt cykelprojekt... Tack!













I Oppdal fick danskens cykel en timme i verstaden, dansken fick en timme på verkstadsmannens mountainbike, svensken fick visa vägen till smeden och sedan var alla problem lösta.

Med lösningar kommer leenden.


















Likväl som vi (läs människan) behöver energi/mat och hela kroppar behöver också våra cyklar matas/oljas och hållas hela. Med en trasig cykel kommer vi inte långt... Om vi inte tar tåget förstås!

Efter en mindre cykelaktiv förmiddag ägnade vi eftermiddagen åt att plocka kilometer i strålande solsken - iförda minimalt med cykelkläder. Sommaren har äntligen kommit ikapp oss!

Ett par mil på E6:an och sedan rullade vi fram på riksväg 700. I en dalgång som vi inte trodde fanns, mer än i sagornas värld... Fantastiska Norge. Fantastiska sol. Fantastiska värme. Fantastiska dag!




Och så levde de lyckliga,
I alla sina dagar...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar